Jag har ett ganska stort promblem, tycker jag iallafall. Jag ska nu försöka förklara detta dilemma.
Idag var det svinigt kallt ute, kände mig lite förkyld och hängig. Stod på jobbet och tänkte att när jag kommer hem ska jag minsann ta mig ett varmt bad. Så underbart!
Fantiserade om att jag låg där i badkaret bland allt skum och blundade och njöt.
Skyndade mig hem för att få uppleva denna underbara stund så snabbt som möjligt. Kom hem, tappade upp vatten, hällde i skum, hämtade söndagsbilagorna, klädde av mig, hämtade telefonen och till sist gled jag ner i badkaret.
Mmmmmmmmmm!!!!!!!
Jätteskönt! Ett riktigt "Halleluja moment" som Kishti hade sagt. Ligger där i cirka tre minuter.
Sen händer det som inte får hända, jag vill inte bada mer. Jag tycker det är tråkigt och jag blir rastlös. Tar då telefonen och ringer Jenny, bubblar med henne en stund. Sen måste jag verkligen gå upp.
Såhär är det varje gång jag får för mig att det ska badas.
Varför lär jag mig inte?
Vad är det för fel på mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är likadan. Det är väl en genetisk defekt. Som så mycket annat.
Skicka en kommentar