Oksekaebler

I onsdags träffade jag min vän som jag har känt längst, dvs 22 år. Vi lärde känna varandra när vi började skolan. Nu bor Daniella i Stockholm men i onsdags kom hon ner för att jobba i Köpenhamn.

Daniella skulle ta mig till hennes favoritrestaurang i Köpenhamn. Den hette "Madklubben" och jag förstod direkt varför det var hennes favoritrestaurang.
Daniella började åma sig, slänga med håret och fnittra sådär tjejigt. Eftersom jag känner henne så väl förstod jag direkt att Daniella uppfattade ägaren av restaurangen mycket "trevlig".

Vi slog oss till slut ner och läste igenom menyn, inte helt lätt när den är på danska. Jag hade nästan helt bestämt mig när en servitör kom och vi frågade honom lite om menyn.
Jag hade bestämt mig för "oksekaebler", visste inte riktigt vad det var. Därför frågade jag snällt vad det var.

Servitören tar ett rejält tag om sin käke, och förklarar att det är oxkäkar. Helt okej tyckte jag då. Förrätten kom, tiden gick. Jag fick tid att sitta att tänka över att jag skulle äta oxkäkar, var det verkligen helt smart?
Försökte lugna mig med att jag har minsann ätit både komage och kotunga. Inte för att det var så värst gott, tvärt om.
Till sist kom oxkäkarna in, de såg ut som stora köttbullar som låg i en djup tallrik. Jag tänkte att detta blir säkert jättegott. Skär i ena "käken", väldigt mört.

För det mot min mun, in i min mun. Jag tänker hela tiden att det är oxkäkar, det söker mig något enormt. Har det i munnen, smakar inte hallon direkt.
Kan helt enkelt inte äta mer. Äter snällt dom små minipotatisarna och dom tre syltlökarna som ligger bland käkarna.

Var tvungen att äta en extra stor frukost på hotellet morgonen efter, stackars "lilla" mig.